Det blåser som fan så alla slöar i soffan.




Utom jag för jag skall ut och cykla i stormen. Kan man inte springa så får man ta till andra grenar. Snygg hjälm, eller hur? Hoppas jag inte blåser bort..

Ibland är det ganska skönt att åka bil.

När man känner sig olustig och liten,
trött och riktigt, riktigt sliten.
Då känns det bra att skriva en liten stund,
för annars kommer ej John Blund,
eller lyssna på musik
för att inte få panik.
Mina känslor rår jag inte på,
men jag kunde bättre må
om jag blottade min skam
då kom sanningen ju fram.
Jag är inte alltid glad och rolig,
inte heller söt och solig.
Men jag är jag och det är bra,
någon annan kan jag inte va!

Vi har ansökt om ledigt från skolan och tanken är att vi skall åka till landet idag. Imorgon kommer rörmokaren, sotarn och båten sätts i sjön. Imorse när jag kikade ut genom fönstret blev jag lite besviken, det har varit strålande sol hela veckan och nu regnar det hos oss. Tur att jag köpt mycket god mat.

Förra veckan kändes såpass tung med allt vad den innebar att jag fortfarande känner mig lite "angstig". Vår terass som snart börjar vara klar har fått agera måltavla för mina känslor, jag har fått bära, gräva och sopa. Desutom har jag försökt skriva, då brukar jag få lite klarhet i mina tankar.

 
När jag läste Peppes inlägg om vad hennes blogg lärt henne började jag fundera vad min blogg samt att läsa andras bloggar lärt mig:

- att jag har lättare för att skriva om känslor än att prata om dem
- att kritik är bättre att sköta face to face om det är möjligt
- att min man blir nervös när han får läsa nya saker om mig eller vad jag gjort på bloggen
- jag har fått många härlig nya vänner och bekanta som jag aldrig annars hade mött
- många människor är väldigt modiga
- att jag borde gå på fotokurs

Sist men inte minst, jag gillar verkligen att skriva! Vissa texter får jag bära med mig till min mentor eller till "vertsikkan" , saker som ännu gör ont eller inte känns färdiga att möta dagens ljus. Tack till er alla som läser samt min härliga vertsikka och M.

All 'koristekate' i färgen pähkinä är slut i huvudstadsregionen. Eller i alla fall i de sju växthus som jag besökt. Så mina tujor får vänta.

Eftersom mina pojkar är så stora att de inte leker i sandlådan längre har jag funderat på att laga om den till en ört och blomlåda. "Tuumasta toimeen."



Först grävde jag bort den gamla sanden och gräset.



Sedan lade vi småsten på för att hindra ogräs från att ta över.



Halvfärdig, örterna fattas.



Voilá!  Nu hoppas jag bara att hararna låter mina blommor och bär vara ifred.

Jag hade tänkt testa spinning med min inflammerade fotsena, tror det skulle kunna funka. Men nu har Bill och Bull fotismatch samtidigt, på olika ställen så det blir häng på Sahara istället. Men solen skiner so it could be worse.

Idag skall det plockas bort stygn, skrivas brev till skolor och handlas växter till sandlådan och tujor till terassen. Sedan skall jag försöka fixa veckans mat eftersom jag jobbar kväll imorgon och har fullt ös ännu på onsdag. Torsdag åker vi till landet. Måns håller en demonstration om vår hund idag i skolan så han hade sällskap när han traskade iväg till skolan imorse. Hoppas Ronja kan bete sig ens någolunda anständigt och inte äter upp något eller kissar i klassrummet. Håller tummarna..

Eftersom min fot fortfarande trilskas är det väl bäst att ta skeden i vacker hand och sluta springa helt för en tid. Skall således testa spinning ikväll.

Mina härliga pojkar har lagat fina grejer!




Mr K och Måns hade shoppat på nätet. Hushållsmaskinen jag önskat mig, jee! Nu skall det bli cupcakes varje dag.



Med lådan har Bill lekt "Gratis buss" hela förmiddagen. Man tar alltså ett stadigt grepp bak i lådan och så för "bussen" en till olika rum. Olidligt spännande. Nu ut och fortsätta vårt gårdsprojekt.